Vad jag tyckte om den andra säsongen av Designated Survivor och mina förväntningar inför den tredje
Netflix räddade serien. En ny säsong på ett nytt ställe. Med en större budget. Nu fanns det helt plötsligt en chans att Designated Survivor kunde bli min drömserie igen, och det var en chans jag inte kunde missa. Därför bestämde jag mig för att kolla igenom den andra säsongen, och det är nu vad jag har gjort. Här kommer därför mina tankar om den andra säsongen, och mina förhoppningar kring den tredje. Välkommen tillbaka in i mitt liv, Designated Survivor.
Säsong två
Överlag tycker jag att den andra säsong var en besvikelse, och jag förstår varför jag slutade kolla på serien. Men jag är samtidigt glad över att Netflix' räddning av serien fick mig att börja kolla på den igen, för även fast jag blev besviken är det fortfarande en serie som ligger väldigt nära mitt hjärta. Jag älskar att följa dessa karaktärer, och jag är glad över att jag fick göra det i tjugotvå avsnitt denna säsong. Här nedanför följer ett par punkter jag tyckte stod ut extra mycket i den andra säsongen av Designated Survivor.
Nya karaktärer
I den andra säsongen av Designated Survivor får vi ett par nya karaktärer, vilket är logiskt. En ny säsong brukar resultera i mer ansikten, vilket brukar även vara något jag oftast välkomnar. Vilket jag även gör här. Trots att jag tycker att det ovanligt lång för för karaktärerna att kännas permanenta, så måste jag till slut säga att de nya karaktärerna stundvis till och med blir mer intressanta än de äldre. Alla nya karaktärer som jag från en början inte förstod meningen med känns nu så självklara. Det är inget Designated Survivor utan Lyor, utan Kendra.
Line of Fire
Jag visste att något skulle hända med Alex i detta avsnitt. Jag visste att Natascha McElhone skulle lämna serien efter detta avsnitt. Men det förminskade verkligen inte händelsen för mig. För när Alex ringde Tom bröts mitt hjärta mitt itu, för det var i det tillfället en visste att något hemskt skulle inträffa. Line of Fire var absolut det bästa avsnittet på hela säsongen, och jag tycker även att det gjorde serien ett snäpp bättre. För i resten av säsongen fick vi återkommande stunder av sorg, vilket gjorde att serien kunde bevisa att den fortfarande har ett hjärta. För även om denna säsong inte är lika bra som den första, visar ändå Line of Fire att det fortfarande finns potential.
Ingen spänning
Det är mycket som hänger på karaktärernas axlar i Designated Survivor, vilket alltid kändes i den första säsongen. Ett problem med den andra säsongen dock, är att jag som tittare inte kan känna på dramatiken. Den finns där, mitt framför våra ögon, men det känns fortfarande långt borta. Jag tror en anledning bakom detta är att serien blivit mer episodisk. Vi har självklart en underliggande handling, men jag tycker inte den är tillräckligt integrerad i själva serien. Därför tycker jag att den andra säsongen av Designated Survivor inte alls är lika spännande som den första, och att den till och med delvis blir ganska ointressant.
Episodisk
När vi väl är på spåret av att Designated Survivor har blivit väldigt episodisk, kan vi gå lite djupare in i detta. Enligt mig, så finns det inte mycket som är värre än att serier blir episodiska. Att få "en handling per avsnitt" tycker jag kan förstöra hela serier, eftersom jag tycker att det resulterar i att serien blir mer avlägsen. Varje minut av serien drar in oss som tittare mer och mer, men när serien är episodisk måste den börja om med detta indragande varje avsnitt. Relationen fortsätter inte, den börjar om. Detta tycker jag med Designated Survivor betyder att det blir mindre trovärdigt, eftersom det är ett politiskt drama. Ämnen tas upp (gun violence, krig b.la.) men det känns inte som de diskuteras tillräckligt. Som att de inte får någon slutsats, någon avslutning. Jag tycker detta absolut är Designated Survivors främsta problem i den andra säsongen.
Episodisk
När vi väl är på spåret av att Designated Survivor har blivit väldigt episodisk, kan vi gå lite djupare in i detta. Enligt mig, så finns det inte mycket som är värre än att serier blir episodiska. Att få "en handling per avsnitt" tycker jag kan förstöra hela serier, eftersom jag tycker att det resulterar i att serien blir mer avlägsen. Varje minut av serien drar in oss som tittare mer och mer, men när serien är episodisk måste den börja om med detta indragande varje avsnitt. Relationen fortsätter inte, den börjar om. Detta tycker jag med Designated Survivor betyder att det blir mindre trovärdigt, eftersom det är ett politiskt drama. Ämnen tas upp (gun violence, krig b.la.) men det känns inte som de diskuteras tillräckligt. Som att de inte får någon slutsats, någon avslutning. Jag tycker detta absolut är Designated Survivors främsta problem i den andra säsongen.
Säsong tre
Min önskelista inför den tredje säsongen är inte så lång, för det jag enda jag egentligen vill fåt ut av denna nystart är att Designated Survivor ska ta sig tillbaka till sitt sanna jag. Jag vill att serien ska bli lika bra som den var i sin första säsong, att den ska bli spännande igen, att den ska kännas genuin igen. Utöver det dock, så har jag självklart ett par punkter jag skulle vilja se i Netflix' tredje säsong av Designated Survivor och vad som följer nedanför, är just dessa punkter. Mina förväntningar inför den tredje säsongen.
Integration
Som jag tidigare nämnde, tyckte jag verkligen om de nya karaktärerna som presenterades i den andra säsongen. Lyor, Kendra, Trey med mera. Utöver detta, så tycker jag även verkligen om de äldre karaktärerna. Problemet är bara att jag inte tycker de har integrerats så bra. Självklart får vi se allihopa tillsammans, men bara yrkesmässigt. Det finns ingen personlig koppling mellan karaktärerna, och det hoppas jag den tredje säsongen kan ändra. Jag vill se mer personliga konversationer mellan bl.a. Emily och Kendra, jag vill se mer scener med karaktärerna utanför Vita Huset. Tror verkligen att det skulle vara nyttigt för Designated Survivor. Vi behöver mer vänskap.
En stor handling
Att den andra säsongen av Designated Survivor var episodisk var mitt främsta problem, och därför är självklart en större handling högt upp på min önskelista. Jag vill ha en genomgående handling som håller hela säsongen, så att vi kan få en djupare koppling till serien i sig. Självklart är det okej att alla avsnitt tar upp olika aspekter, men jag vill ändå att det finns något grundläggande. Något som allt relaterar till. Säsong är ett exceptionellt exempel, med dess konspiration.
Aaron
Aaron är en av mina absoluta favoritkaraktärer i Designated Survivor, men jag tycker att han glömdes bort i den andra säsongen. Visst fick han mycket skärmtid, men inget med någon vidare vikt. Han kändes som att han inte fick ett jag utanför handlingen, och det är något jag hoppas kan ändras i den tredje säsongen. Jag vill att han ska kännas som en i gänget igen, jag vill att han ska kännas som en karaktär igen.
Emily
En till karaktär som tappades bort lite i den andra säsongen tycker jag var Emily. Hon var inte alls sig själv, vilket hon även bekräftade i säsongsfinalen när hon valde att sluta. Vad som kändes mer orimligt dock än hennes karaktärsutveckling, var det faktum att hon ska vara en förrädare. Min förhoppning på den tredje säsongen är att detta inte är sant, och att vi får tillbaka den Emily vi alla älskar. För Emily har alltid varit en av mina favoritkaraktärer, och jag vill inte att manusförfattarna ska förstöra detta. Det känns väldigt långsökt.
Integration
Som jag tidigare nämnde, tyckte jag verkligen om de nya karaktärerna som presenterades i den andra säsongen. Lyor, Kendra, Trey med mera. Utöver detta, så tycker jag även verkligen om de äldre karaktärerna. Problemet är bara att jag inte tycker de har integrerats så bra. Självklart får vi se allihopa tillsammans, men bara yrkesmässigt. Det finns ingen personlig koppling mellan karaktärerna, och det hoppas jag den tredje säsongen kan ändra. Jag vill se mer personliga konversationer mellan bl.a. Emily och Kendra, jag vill se mer scener med karaktärerna utanför Vita Huset. Tror verkligen att det skulle vara nyttigt för Designated Survivor. Vi behöver mer vänskap.
En stor handling
Att den andra säsongen av Designated Survivor var episodisk var mitt främsta problem, och därför är självklart en större handling högt upp på min önskelista. Jag vill ha en genomgående handling som håller hela säsongen, så att vi kan få en djupare koppling till serien i sig. Självklart är det okej att alla avsnitt tar upp olika aspekter, men jag vill ändå att det finns något grundläggande. Något som allt relaterar till. Säsong är ett exceptionellt exempel, med dess konspiration.
Aaron
Aaron är en av mina absoluta favoritkaraktärer i Designated Survivor, men jag tycker att han glömdes bort i den andra säsongen. Visst fick han mycket skärmtid, men inget med någon vidare vikt. Han kändes som att han inte fick ett jag utanför handlingen, och det är något jag hoppas kan ändras i den tredje säsongen. Jag vill att han ska kännas som en i gänget igen, jag vill att han ska kännas som en karaktär igen.
Emily
En till karaktär som tappades bort lite i den andra säsongen tycker jag var Emily. Hon var inte alls sig själv, vilket hon även bekräftade i säsongsfinalen när hon valde att sluta. Vad som kändes mer orimligt dock än hennes karaktärsutveckling, var det faktum att hon ska vara en förrädare. Min förhoppning på den tredje säsongen är att detta inte är sant, och att vi får tillbaka den Emily vi alla älskar. För Emily har alltid varit en av mina favoritkaraktärer, och jag vill inte att manusförfattarna ska förstöra detta. Det känns väldigt långsökt.
0 comments