På den senaste tiden har jag halkat efter med allt. Jag har inte sett de filmer jag har velat sett, jag har inte sett de avsnitt som har släppts av mina serier, jag har inte läst några böcker överhuvudtaget och jag ligger nu flera veckor efter i min serietidningsläsning. Detta är något jag försöker att förändra, men jag tänkte att vi under tiden detta inträffar kunde ta upp några nya verk inom just den sista kategorin. Serietidningar. För när jag har läst ut det jag ligger efter med, är detta vad jag ska kolla in.


Sue Storm, Invisible Woman, var en av Marvel Comics absolut första karaktärer, men ändå har hon aldrig fått en egen serie. Tills nu, eftersom att Marvel för någon dag sedan släppte det första numret av den nya Invisible Woman serien. Jag har bara läst moderna Fantastic Four serietidningar och känner därför inte Sue Storm så bra, men jag tackar aldrig nej till en kvinnoledd serie.


Felicia Hardy är en karaktär jag tidigare bara träffat på i Silk volymerna, men är ändå en karaktär som verkligen intresserar mig. Hon kan främst påträffas i världen av Spindel-relaterade superhjältar, och en vet aldrig riktigt vart en har henne. Nu leder hon i alla fall en ny serie, vilket precis som med Invisible Woman är hennes första, som hittills har släppt två nummer.


Efter det precis avslutade War of the Realms (som jag just nu läser, kommer en recension när jag är klar) kommer ännu ett stort event, ett event som kommer att förändra X-Men tidningar för all framtid. Ett event som kommer vara starten på något nytt. Detta kommer att delas upp i två berättelser, Powers of X och House of X, och kommer båda börja i slutet av juli. Vi vet ännu inte vad detta kommer att handla om, vilket gör det ännu mer spännande.



Om ni har läst mina äldre inlägg om serietidningar, så vet ni att det var Young Avengers som startade det hela för mig. En medlem som var med i Young Avengers under en period, var Kid Loki. Kid Loki fick mig senare att börja läsa en serietidning vid namn Loki: Agent of Asgard, som nu är en av mina absoluta favoriter. Därför är jag självklart väldigt intresserad nu när det kommer en till soloserie med just Loki. Han är verkligen en exceptionell karaktär. Loki släpper sitt första nummer den 17 juli.


Om det är något jag verkligen ser fram emot, så är det den nya serien med Valkyrie. Detta är på grund av att en av mina absoluta favoritkaraktärer, Jane Foster, ska leda denna serietidning som den nya Valkyrie. Vet att många är besvikna över att Marvel behövde döda en karaktär för att fixa denna titel, jag tycker också att det var onödigt, men detta är ändå något jag längtar efter. Har köpt en prenumeration av serien, och hoppas jag kan få det första numret i brevlådan nära intill dess release den 24 juli.



Fearless är en uppkommande mini-serie av Marvel, som främst kommer att fokusera på deras största kvinnliga karaktärer. Vi kommer att få fyra nummer, och det verkar främst som att dessa handlar om Captain Marvel, Storm och Invisible Woman, men att vi även kommer att träffa på andra stora karaktärer så som Jessica Jones, Hellcat och Gwenpool. Detta kommer verkligen att bli intressant. Första numret släpps 24 juli.


Jag vet inte hur jag kunde missa detta, men Gwenpool är tillbaka. Som ni kanske vet så läste jag relativt nyligen igenom alla nummer och böcker Gwenpool har varit med i, och älskade det. Därför är jag nu väldigt glad att hon kommer att komma tillbaka med en ny egen serie, Gwenpool Strikes Back. Tyvärr verkar detta handla om en miniserie, med mycket fokus på Spider-Man, men jag hoppas självklart att det kan leda till något större. Första numret släpps 7 augusti.


Agents of Atlas är en av de nya serier som uppstår på grund av War of the Realms, och dess popularitet. För under just War of the Realms, fanns det ett team som hette Agents of Atlas. Ett team som bestod av bland annat mina favoriter Wiccan och Hulkling, men även nya karaktärer som Wave, Aero och Sword Master. Tror detta kan bli en väldigt rolig ny serie, främst på grund av karaktärerna. Första numret släpps den 7 augusti.


The Unstoppable Wasp skriven av Jeremy Whitley är en av mina absoluta favoritserier när det kommer till serietidningar. Denna serie lades tråkigt nog ner för ett tag sedan. Men vad som är intressant med detta dock, är att Jeremy Whitley nu har ett nytt projekt. Ett projekt som relaterar till Fantastic Four, nämligen Future Foundation. Har ingen aning om vad jag ska förvänta mig med detta, eftersom jag ligger efter i den senaste Fantastic Four serien, men jag hoppas verkligen det kan bli bra. Första numret släpps den 7 augusti.

"Isabella is the ambitious new owner of her family’s Oregon winery whose dream of becoming world-renowned takes a big step forward when she enters a prestigious wine competition in Paris."

Efter att ha sett trailern med Dan Jeannottes diskutabla franska dialekt, så trodde jag att detta skulle bli katastrofalt. Det faktum att filmen även handlade om vin var inte direkt något som hjälpte. Därför blev jag faktiskt förvånad över det faktum att jag faktiskt gillade Paris, Wine & Romance. Jag vet inte om det var för att den utspelade sig på resande fot, eller eftersom den hade aspekter av modedesign, men det var något jag verkligen tyckte om med den här filmen.




Vad jag tycker är tråkigt med Love in the Sun, är att det är en film som hade varit hur bra som helst. Med bara ett par små ändringar. För jag tycker själva idéen är väldigt bra, jag tycker det finns ett bra grundkoncept. Problemet för mig, är bara att det känns som att något gick fel i mitten. De valde först och främst den mest okarismatiska skådespelare att spela huvudkillen, Kai, samtidigt som det var något som fick filmen att kännas ganska underutvecklad. Det var svårt att bli investerad, trots att det fanns mycket potential med stranden, med pappan, med grannen, med jobbet, med den förlorade mamman. Jag önskar att filmen hade kopplat mer.

"Following the events of Avengers: Endgame, Spider-Man must step up to take on new threats in a world that has changed forever."


Efter Endgame tycker jag personligen att Marvel Cinematic Universe har varit svårt att få en uppfattning om. Det har varit svårt att se en framtid, och det har varit svårt att inte distansera sig från filmuniversumet. På grund av detta, tycker jag att Spider-Man: Far From Home är en film som är svår att placera. Är det starten på något nytt? Är det slutet på något gammalt? Är det en film i mitten? Detta är en aspekt som jag som tittare har svårt att hantera, men även en aspekt som filmen i sig har svårt att hantera. För enligt mig, är Far From Home lite av en röra. En film som har svårt att veta vad den vill.

Varför jag får denna känsla av otillräcklighet, är främst eftersom att det finns så mycket förlorad potential. Det finns så mycket filmen kan fördjupa sig i, men allt känns som att det bara utförs till femtio procent. Till exempel så tycker jag att Far From Home väljer att inte ta vara på det landskap karaktärerna faktiskt befinner sig i. Vi besöker Prag, London, Venedig - alla möjliga intressanta platser - men det känns som att filmen lika gärna kunde ha utspelat sig i New York. Vi får inte se något av dessa platser, och själva reseaspekten av filmen glöms snabbt bort helt och hållet. Samma känsla tycker jag uppstår med Tony. Visst påminns vi hela tiden om att han är borta, främst eftersom alla väljer att prata med Peter om honom, men ändå känns han väldigt flytande. Filmen väljer att ta upp det, men inte att göra någonting med det, vilket tyvärr blir något den kan definieras av till slut.

Vad Far From Home prickar in perfekt dock, är Spider-Man själv. Tom Holland är elektrisk som den ikoniska Peter Parker, och jag kan efter denna film med säkerhet säga att ingen kan spela karaktären bättre än vad Holland kan. Scenerna när vi får träffa på Peter som person är vad som faktiskt gör den här filmen lika bra som Homecoming, trots att handlingen inte riktigt hänger med. Vi får se Peter brottas med sitt kärleksliv, vi får se Peter brottas med det faktum att han inte vill sätta sina vänners liv i fara, vi får se Peter brottas med det ekande hål som existerar efter Tony. Holland får Spider-Man att kännas som en riktig människa - en människa som vinner, en människa som förlorar - och det älskar jag.

Vad som även behövs applåderas Far From Home, är det faktum att filmen levererar en av Marvels absolut bästa actionsekvenser hittills. Scenen när Spider-Man tar sig till Mysterio genom alla drönare genom att nästintill bara använda sig av sin Spider Sense (i denna film Peter Tingle) är inget mindre än episk. Måste faktiskt till och med säga att filmen överlag verkligen lyckas med sina actionscener, om något. Att använda sig av hundratals drönare som tillsammans blir illusioner av monster visade sig vara ett vinnande koncept, speciellt i den nämnda sista scenen.

Så även fast filmen gör Spider-Man till en av Marvels absolut bästa karaktärer, och fast filmen innehåller fantastiska actionsekvenser, så går det inte att ignorera att Far From Home var lite av en besvikelse. Det blir alldeles för mycket aspekter som inte tas hela vägen, och helheten känns alldeles för rörig och otydlig. Visst är Spider-Man: Far From Home en bra film, men den är verkligen inte så bra som den hade kunnat vara. Så vare sig den ska agera som ett avslut på en gången tid, eller början av en ny tid, så tycker jag inte riktigt att den lyckas. Men ändå kan jag säga att om ni vill se en film med en fantastisk superhjälte, så kommer Far From Home verkligen inte göra er besviken.

"On October 29th 1984, Will Byers finds himself the target of the Upside Down a year after his disappearance as a large tentacled figure named the Mind Flayer soon terrorizes the citizens of Hawkins, drawing back Joyce and Hopper along with Mike's sister Nancy, Will's brother Jonathan, and Nancy's boyfriend Steve, as well as Will's close friends: Mike, Dustin and Lucas. The group along with Californian newcomer Max as well as a missing Eleven must join forces once agan to prevent the threat from increasing."


Det bästa och det sämsta med säsongen

Som jag tidigare har nämnt när det kommer till Stranger Things, är att jag inte helt och hållet förstår hur folk kan tycka om serien så mycket. Visst tycker jag att serien är bra, men det är något som står i vägen för mig. Något som får mig att inte helt och hållet älska Stranger Things. Detta tycker jag fortsätter i den andra säsongen, och är självklart bland det sämsta hos mig. Vad jag utöver det tycker är lite mediokert, är att det tar serien så lång tid att komma någonstans. Gänget hittar till slut en relativt simpel lösning, och en kan undra varför det tog så lång tid för alla att ta sig dit. Det blir mycket stampande på samma ställe. Det bästa med den andra säsongen av Stranger Things och Stranger Things överlag, måste vara känslan serien ger en. Det går inte att kolla bort. Det är skrämmande, men fantastiskt. Det är det absolut bästa med Stranger Things, och det som får serien att stå ut. Sedan tyckte jag även, mer specifikt, om att alla jobbade tillsammans. Tyckte det gjorde serien bättre. Älskade även den sista serien, med balen. Mer sånt behövs.

Säsongens bästa och sämsta karaktärer

I min recension av den första säsongen tror jag att jag klagade på att karaktärerna inte tog sig någonstans i sin utveckling, och att vissa till och med var helt ointressanta. Det håller jag fortfarande med om lite i den andra säsongen, men jag tycker faktiskt ändå att karaktärsutvecklingen blev bättre. Lucas fick ta mer plats, vilket var kul, Nancy med. Och Steve. Hoppas den tredje säsongen kan föra samman alla ännu mer, så att alla karaktärer känns helt rätt. Men säsongens bästa karaktär är nog för mig Dustin, tyckte att han var helt fantastisk. Även Steve tycker jag förtjänar en plats på listan över bästa karaktärer, på grund av sin utveckling. Säsongens sämsta karaktär för mig var nog faktiskt Mike, eftersom det kändes som att han nästan glömdes bort. Tyckte även att Max var ett ganska ointressant tillskott.

Stranger Things

Att kolla ikapp Stranger Things är absolut vad som finns längst upp på min lista av prioriteter just nu, eftersom att den tredje säsongen har premiär om bara några dagar. Jag ligger just nu, i skrivande stund, på avsnitt fyra av den andra säsongen och har därför bara sex avsnitt kvar att se på. Förhoppningsvis kommer jag ta tag i detta innan premiären av den tredje säsongen.

The 100

Detta var ett beslut jag tog när det kom ut att Boy Morley och Eliza Taylor hade gift sig, alltså skådespelarna som spelar Bellamy och Clarke. Detta fick mig att inse hur mycket jag saknade Bellarke, trots min bråkiga historia med serien i sig. För vad som är kul, är att The 100 var min absoluta favoritserie när den sände sin andra och tredje säsong. Sedan vet jag inte vad som hände. Här ligger jag på det nionde avsnittet på säsong fyra, och har i skrivande stund tjugosex avsnitt kvar att se. Kommer dock vänta med att kolla ikapp The 100 tills säsong sex har släppts helt och hållet.

The Rookie

Ibland förstår jag inte riktigt mig själv. The Rookie var en av 2018/2019s midseason absolut bästa serier (förlåt att topplistan aldrig kom), men ändå fastnade jag i mitten av den första säsongen. Detta är absolut en serie jag vill kolla ikapp innan den andra släpps, och jag förstår inte ens varför jag från en början slutade kolla på serien. Ligger på avsnitt tolv och har nio kvar att se.

Magnum P.I.

Magnum P.I. är lite i samma stuk som The Rookie. Det var en av de bättre serierna som släpptes under den föregående tv-säsongen, men för någon anledning slutade jag kolla på serien innan den första säsongen var klar. Detta är en lättsam serie som jag verkligen känner att jag vill ha på mitt serieschema, och därför känns det som en självklarhet att jag ska kolla ikapp den. Ligger på avsnitt femton och har sex avsnitt kvar att se.

Arrow

Även fast folk har klagat på Arrow, och även fast jag kan erkänna att serien inte alltid har varit bra, så har det alltid varit en serie jag har älskat med hela mitt hjärta. Jag har aldrig tröttnat, trots mitt återkommande hat mot Arrowverse, och jag har aldrig velat sluta kolla på serien. Vad jag märkte dock under säsong sex och sju, var att serien blev mycket bättre om en maratonkollade den. Därför bestämde jag mig för att vänta tills säsong sju var släppt, innan jag fortsatte kolla. Ligger på avsnitt fem av säsong sju, och har tretton kvar att se.

Medici: Masters of Florence

Problemet med den andra säsongen av Medici: Masters of Florence för mig, var att den aldrig släpptes på engelska. Den första säsongen kom ganska snabbt till Netflix, men inte denna. Det tog ett flertal månader innan det ens kom prat att originalet skulle släppas, med engelska röster, och när det väl kom var jag inte så sugen längre. Det var dock aldrig tvivel på att jag någon gång skulle kolla på den andra säsongen, The Magnificent, och nu i sommar känner jag att det är dags. Har hela säsong två att se på.


Four Weddings and a Funeral

För tjugofem år sedan kom en film med min älskade Hugh Grant, som hette Four Weddings and a Funeral. I år, 2019, kom One Red Nose Day and a Wedding, och även en serie. En serie vid samma namn som filmen. Från vad jag har läst så kommer det att vara en antologiserie, som förhoppningsvis kanske tar ett bröllop/begravning per avsnitt. Det hade vart intressant. Game of Thrones' skådespelaren Nathalie Emmanuel spelar huvudrollen, och serien har premiär den sista juli.

Pearson

Jag har aldrig sett Suits, och Pearson är en spin-off, men detta är en serie jag faktiskt ser fram emot. Först och främst älskar jag Gina Torres (resten av skådespelarskaran är också fantastisk - Simon Kassianides, Bethany Joy Lenz, Chantel Riley) efter The Catch, men jag har även en svag punkt för serier som handlar om advokater. Förhoppningsvis är det en serie som inte kommer att förlita sig på att en har sett Suits för mycket, och som kommer agera som en egen serie (som Good Trouble gör). Pearson har premiär den 17 juli.

Beecham House

Beecham House har redan haft premiär, men den har hittills bara släppt tre avsnitt, tre avsnitt som jag ännu inte har kollat på. Det är sommarens främsta period drama serie, och jag ser verkligen fram emot att få djupdyka i denna värld. Beecham House kommer handla om Storbritanniens ledning av Indien, och kommer förhoppningsvis ta upp dess problematik. Serien visas på söndagar på ITV.

Grand Hotel

Precis som Beecham House är Grand Hotel en serie som redan har haft premiär under sommaren, men som enbart hittills visat två avsnitt. Jag har sett ett avsnitt av två, men jag måste säga att jag verkligen tycker om det jag har sett hittills. Det är en perfekt sommarserie, med högt tempo och många intressanta karaktärer. Har inte sett det spanska originalet, men detta tycker jag verkligen om. Stort tips, speciellt om ni tycker om serier som Dynasty.


Free Rein säsong 3

Konstigt nog, är nog den tredje säsongen av Free Rein det jag ser fram emot mest denna sommar. Det är självklart en serie för barn som handlar om hästar, men jag uppskattar den verkligen. Jag älskar att den utspelar sig på en mindre, brittisk ö och att karaktärerna är så bra som de faktiskt är. Free Rein gör mig glad, och det är något jag verkligen kan lägga vikt vid. Den tredje säsongen släpps på Netflix den 6 juli.

Sweetbitter säsong 2

Sweetbitter var en serie jag fick för mig att börja kolla på under förra året. Jag hade egentligen inte hört någonting om serien, men jag ville bara ha något att se på. Därför blev det Sweetbitter, som fanns på CMore. Är fortfarande inte övertygad om att jag faktiskt tycker om serien, men jag är fortfarande intresserad av den andra säsongen. Den har premiär den 14 juli, och jag hoppas att den kan övertyga mig.

Glow säsong 3

Glow är en av de bästa serierna jag någonsin har sett, vilket känns konstigt, eftersom den utgår från en handling om wrestling. Men vad som är så bra med den här serien, är absolut karaktärerna. Vi får följa alla dessa kvinnliga karaktärer i dess personliga liv, och dess wrestling liv. Får intressanta interaktioner, får en intressant handling. Uppskattar även hur empowering den är. Säsong tre har premiär den 9 augusti.

Stranger Things säsong 3

Som sagt så är Stranger Things mitt mest tidspressande maraton just nu, eftersom den tredje säsongen har premiär så snart som den 4 juli. Det var väldigt länge sedan jag kollade på både säsong ett och säsong två, men jag är inte helt övertygad om vad jag tycker om Stranger Things. Visst är det en fantastisk serie, men jag har aldrig riktigt fastnat. Vilket är tråkigt. Hoppas på den tredje säsongen dock.



Wanderlust

För någon vecka sedan hade jag ingenting att kolla på, och jag letade som en galning på Netflix efter något brittiskt att kolla på. Helst drama/komedi. Då dock Wanderlust upp, en serie jag egentligen inte visste någonting om. Jag kollade på det första avsnittet, och måste säga att jag verkligen, verkligen tyckte om det. Detta är en serie jag verkligen vill kolla igenom denna sommar. Har lite Sex Education känsla, fast mer vuxet. Med Toni Collette i huvudrollen.

Star Wars Rebels

Jag och min pojkvän bestämde oss för ett tag sedan att börja kolla på Star Wars Rebels tillsammans, och det var precis vad vi gjorde. Vi ligger just nu i början av den andra säsongen, och jag måste säga att det går oväntat trögt. Avsnitten är bara tjugo minuter, men det känns faktiskt ärligt talat mycket längre. Det går inte så snabbt framåt, och det blir ganska snabbt ointressant. Men vi har höga förhoppningar på att det blir bättre snart. Hoppas det i alla fall.

Good Omens

Serien alla har pratat om på den senaste tiden, Good Omens, är en serie som kan hittas högt upp på min lista över serier jag vill se. Det verkar vara en otroligt nytänkande serie, som tänjer på många gränser, och det är precis vad jag vill se i en serie av denna typ. När jag har kollat ikapp alla serier jag har att se ikapp, är detta absolut en serie jag vill kolla igenom. Och njuta av.