fiktiva em
Det har tagit mig ett bra tag att komma till detta inlägg, men nu är vi äntligen här. Varför det har tagit mig så lång tid var först och främst eftersom att jag märkte att jag hellre ville vänta tills alla nummer var släppta innan jag började läsa. Så det var vad jag gjorde. Sedan fick jag även för mig att jag ville börja om, istället för att fortsätta läsa där jag slutade, så det är precis vad jag gör nu. Börjar om. Jag tänker publicera recensioner av varje delmoment, för att sedan komma till en slutgiltig recension. Detta är del två, mina tankar om Reclaim the Realms.

Dessa inlägg kommer inte att vara spoilerfria. Det går att förstora bilderna genom att öppna de i en ny flik.


War of the Realms Act 2: Reclaim the Realms

War of the Realms #3
War of the Realms: War Scrolls #1-2
War of the Realms Strikeforce: The War Avengers #1
War of the Realms Strikeforce: The Land of Giants #1
Superior Spider-Man #8
Champions #5-6
War of the Realms Strikeforce: The Dark Elf Realm #1
Thor #13
War of the Realms: Journey Into Mystery #2-4
Unbeatable Squirrel Girl #44-45
War of the Realms #4
Spider-Man and the League of Realms #1-2
War of the Realms: War Scrolls #3
Spider-Man and the League of Realms #3
War of the Realms: Uncanny X-Men #2-3
Deadpool #13-14
Captain Marvel #6-7
Avengers #20
Asgardians of the Galaxy #10

Strikeforce innehåller War of the Realms' hittills roligaste nummer.

I den tredje upplagan av War of the Realms presenteras alla uppkommande lag som vi kommer att följa i Strikeforce serierna. Detta kan antagligen ses som både smart och slöseri av en huvudserie, och jag måste faktiskt säga att jag tycker det är det sistnämnda. Strikeforce hade kunnat presentera sina egna serier, och så hade vi kunnat fortsätta med berättelsen i War of the Realms. Detta tycker jag speciellt är tråkigt, eftersom att huvudserien verkligen är det som ska bära hela eventet.

Förutom introduktionen, har jag blandade åsikter kring Strikeforce. Det är tre olika nummer, The War Avengers, The Land of Giants, The Dark Elf Realm, och det är tyvärr ganska ointressant. Speciellt eftersom att det bara finns ett nummer av varje, speciellt eftersom de är så korta. Om det är något jag kan uppskatta med Strikeforce dock, så är det hur de binder ihop berättelsen. Alla dessa olika berättelser kan kännas överväldigande och väldigt distanserade, men Strikeforce för samman dessa. Speciellt i och med The Land of Giants, som på tal om ingenting även var ett väldigt underhållande nummer.

League of the Realms var en imponerande serie.

Om det var en karaktär som verkligen stod ut i just Reclaim the Realms, så var det vår alldeles egna Peter Parker. Spider-Man. Han fick ta en stor plats i Strikeforce för att sedan leda ett eget team i League of the Realms, samtidigt som han även existerade i huvudserien. Vad som alltid har varit bäst med Peter Parker, är hans mänsklighet. Hans ideal att vara friendly neighborhood Spider-Man, att utöva diplomati före våld. Detta är aspekter vi verkligen får träffa på, i League of the Realms. En tie-in som det slutade med att jag faktiskt verkligen tyckte om. Det var en bra samling av karaktärer. League of the Realms är en grupp som tidigare existerat i Thor tidningar med Thor som ledare, men jag hade gärna sett en nytändning med Spider-Man i ledet.

Deadpool förklarar War of the Realms.

Vad jag har upptäckt med att läsa War of the Realms, som jag tycker står ut ännu mer i Reclaim the Realms, är det faktum att serierna som skapas enbart för själva eventet (t.ex. Strikeforce, eller League of the Realms) är mycket bättre än när eventet integreras med redan existerande serier (t.ex. Deadpool och Squirrel Girl). Visst finns det undantag, men det beror bara på att jag redan tycker om serierna som tar ett uppehåll för att vara med i War of the Realms. Till exempel Captain Marvel. Visst tyckte jag om dessa nummer, men det var bara för att jag i vanliga fall även tycker om serien. Jag förstår att ett så stort event som detta behöver blomma ut i vanliga serier, men jag tycker lika gärna att de kan nöja sig med serier som direkt relaterar till eventet i sig. I detta fall Thor.

Next up - Midgard's Last Stand.
Jag tänker ofta på serier som inte finns hos oss längre. Kanske glamouriserar jag serier i efterhand, kanske är jag lite för sentimental, men så är det. Detta ledde mig till en tankeställare - om jag fick ta tillbaka ett visst antal serier, vilka skulle det vara? För mig, skulle detta bli en lång lista utan tyglar. Därför gav jag mig en gräns på sju. Om jag fick ta tillbaka sju valfria serier, vilka skulle dessa vara? Svaret får ni här nedanför.

Somewhere Between.

Hart of Dixie


Om jag bara hade chansen att ta tillbaka en serie, så hade mitt beslut varit relativt enkelt. För det finns en serie bland mina absoluta favoriter som hade mycket, mycket mer att ge. Och det är Hart of Dixie. Vi fick spendera fyra säsonger i det fantastiska Bluebell, men jag tror att serien hade klarat av minst en-två till. Det kommer alltid vara en av mina favoritserier, och en serie jag skulle ta tillbaka utan att ge en minsta eftertanke.

How I Met Your Mother

Det kanske känns onödigt att ta tillbaka How I Met Your Mother, en serie som faktiskt fick så många säsonger som den fick. Men How I Met Your Mother är en serie jag saknar nästan varje dag, en serie som jag önskar att vi hade mer avsnitt av. Visst kanske jag förstår att jag aldrig skulle bli mätt, att mer avsnitt inte skulle hjälpa, men det tomrum som existerar hos mig efter How I Met Your Mother gör mig ledsen mer än vad det borde. Därför skulle jag ta tillbaka How I Met Your Mother, om jag hade chansen.

Designated Survivor

Att tänka på Designated Survivor gör mig sur. När serien släppte sin första säsong, var det den bästa serien jag hade sett på länge. Jag kunde inte få nog av Designated Survivor. Sedan kom den andra säsonger, som inte var vad vi hade förväntat oss. Den var inte alls lika bra, och jag tog ett uppehåll. Sedan lades serien ner, och jag tänkte att jag inte skulle kolla på den andra säsongen. Tills Netflix räddade serien. Då kollade jag snabbt ikapp serien, och slukade den tredje säsongen när den kom. Jag var så nöjd. Det kändes som att mitt älskade Designated Survivor var tillbaka. Tills Netflix lade ner serien, igen, för några dagar sedan. Varför lägga ner en serie med så mycket potential, två gånger?

Friends from College.

Friends from College


Om det är en nedläggning på min lista som jag faktiskt förstår, så är det Friends from College. Det var ungefär jag och kanske tio till människor som faktiskt uppskattade den här serien. Jag förstår att Netflix inte vill fortsätta med en serie som ingen tycker om. Vad jag är mer ledsen över, är just det faktum att ingen tyckte om Friends from College. För jag älskade den här serien. Jag önskar att vi kunde få mer tid till att lära känna detta dysfunktionella kompisgäng, och det hade absolut varit en av sju serier jag hade tagit tillbaka.

Deception

Jag har aldrig varit så insatt i en serie som jag var med just Deception. Jag klickade verkligen med seriens fans, och vi hade en väldigt tight grupp på Instagram. Därför var det extra hjärtkrossande när serien lades ner efter en säsong, och avslutades på en cliffhanger. För jag förlorade inte bara serien, jag förlorade alla dessa fantastiska människor jag hade lärt känna. Jag startade en enkät, en enkät som fått över tjugo tusen signaturer, om att rädda serien. Men ingenting hände. Om jag hade chansen, skulle jag ta tillbaka Deception. Kanske bara för en andra och sista säsong, men till och med det hade varit tillräckligt. För allt är bättre än det vi faktiskt fick.

Sleepy Hollow

Det är inte många avslut som har gjort mig så ledsen som Sleepy Hollows har. Precis som med Designated Survivor var Sleepy Hollow en serie jag hittade igen. En serie som jag från en början älskade, men som jag tappade någonstans på vägen. En serie som kom tillbaka till mig, bara för att krossa mitt hjärta. För det var precis vad Sleepy Hollow gjorde. Förstörde mig. Men vad som är speciellt med just Sleepy Hollow, var att serien kunde hitta en nytt jag efter att ha förlorat allt. Den fjärde och sista säsongen var riktigt, riktigt bra och jag hade mer än gärna sett mer av denna serie.

Somewhere Between

Den serie som skulle få min sjunde och sista räddning kanske är lite chockerande, men det är Somewhere Between. Somewhere Between är en serie många antagligen har missat, men den kom för två år sedan och fick bara en säsong. Paula Patton och Devon Sawa spelade huvudrollerna, och det var kriminalserien från mina drömmar. Visst fick serien ett lyckligt slut, visst fanns det kanske inte så mycket mer att hämta. Men jag hade gärna sett en till säsong av Somewhere Between. Det fanns något speciellt med serien, något som verkligen tilltalade mig.
Senare inlägg Äldre inlägg Startsida

OM MIG

En 25 år gammal tjej som älskar filmer, serier, skrivna verk och som just nu genomgår en existentiell kris. Vad mer behövs, egentligen?

KATEGORIER

  • Böcker 1
  • Filmrecension 2
  • Listor 5
  • Marvel 2
  • Personligt 3
  • Serierecension 2
  • Serietidningar 6
  • Säsongsrecension 2
  • Trailers 1

Kontaktformulär

Namn

E-post *

Meddelande *

Använder Blogger.

ARKIV

  • augusti (1)
  • mars (1)
  • januari (3)
  • november (2)
  • oktober (1)
  • september (1)
  • augusti (2)
  • juli (1)
  • juni (1)
  • maj (1)
  • april (2)
  • mars (4)
  • januari (1)

POPULÄRA INLÄGG

  • Kolla på den fjärde säsongen av The Crown med mig
  • Jag kollade om How I Met Your Mother och detta var vad jag tyckte
  • Att börja blogga
  • Emelie Karlsson: The Comeback Kid
  • Böcker på min "att läsa" lista just nu
  • 4 filmer att lugna ditt sinne 2021
  • War of the Realms: Reclaim the Realms
  • Det bästa från 2020
  • Godzilla vs. Kong kommer bli 2021s bästa film, och andra tankar jag har haft i mitt huvud på sistone
  • Jag kollade om The Office och detta var vad jag tyckte

fiktivaem

Vad jag kollat på nyligen

Vad jag kollar på just nu

Vad jag snart ska kolla på

Copyright © fiktiva em. Designed by OddThemes